Blåsipporna – ett måste

Igår hade jag tänkt ta mig till Hornborgasjön för att försöka fota några tranor. På vägen dit stannade jag till och kände att det blåste både mycket och isande kallt. Hornborgasjön är inget trevligt ställe att vara på under dem förhållandena, och varför utsätta sig för otrevligheter när man inte måste? Ställde mig på bromsen och tog av på en liten grusväg mot en plats jag kom ihåg Gubben och jag varit på under en moppetur. Där finns ett väldigt hav av blåsippor, och då de blå är ett måste att fånga för varje naturintresserad fotograf, tog jag mig dit. Kommer inte ihåg namnet, men det ligger mellan Larv-Floby. Jag upplever platsen som väldigt annorlunda och spännande. Här verkar råda någon form av kaotisk ordning, skapat av naturens nycker. Det ligger massor av fallna, i olika stadier ruttnande träd och grenar. Av de träd som står upprätt verkar många stendöda, och andra är övertäckta av tjock och lång mossa. Känns som en sumpmark fast torr sådan. Lidan rinner igenom området och där, på andra sidan Lidan finns det blå havet. Just det, på andra sidan…Det krävs ett visst mått av smidighet för att komma dit, och till den gruppen räknas inte undertecknad. Jag fick sålunda stanna kvar på ”min” sida och tillbringa min dag med de blå som växte här i lite mer blygsam skala. Timmarna försvann och det hann bli både skymning och solnedgång innan jag vände hemåt igen. Bjuder dig en bild på kaoset och några på de blå. Kaoset ber jag att få återkomma till det är värt ett eget inlägg. Klicka på bilderna för att förstora – de gör sig bättre då. Tills nästa gång – ha D!   Inger Anita