Rötter

Det är drygt fyrtio år sedan jag senast var i lanskapet där delar av mina rötter finns. Gubben, Systern som ankom från Tyskland och jag, bestämde oss ganska hastigt för att ta en ”snabb sväng” upp till de i norr belägna släktingarna. I byn Stensjön, eller som den heter på Tornedalsfinska, Kivijärvi, lever fortfarande delar av vår Palo släkt kvar. De som valt att stanna i byn är inte alldeles unga längre men imponerande ungdomliga, pigga och alerta. Efter en stunds avvaktande granskning, framför allt av Gubben som aldrig tidigare skådats, blev vi accepterade och varmt välkomnade. Generositeten och värmen kändes ända in i märgen och det blev några härliga samtal med både skratt och några flash-backs. Det bjöds bl.a.på Dopp-i-kopp, älgskav och hjortron med glass. Det kom fram minnen från när jag mjölkade ”min” fjällko Rosa, hälsade på rävungar i grytet under huset, lekte med kattungar och hundvalpar, drack kallt och rent vatten direkt ur bäcken och hjälpte till att hässja hö. Inte minst lektes det med alla kusinerna som samlades i farmor och farfars hus, och vi fick berättat för oss att vi kunde vara 25 personer som samtidigt skulle hysas under några sommar veckor. Finns det hjärterum så finns det som bekant också stjärterum. En snabb sväng om 140 mil enkel resa på åtta dagar, lämnar dock inte så mycket tid över till något längre samröre, särskilt inte när fler Palo famlijer skulle besökas längs vägen. Kort och intensiv resa, som vi kommer att minnas länge och med stor värme. Systern och jag försökte oss på att fota lite, men att fokusera var svårt. De flesta bilderna fick iFånen står för, men några enstaka bilder med ”den riktiga” kameran från de norrländska vidderna hanns dock med. Klicka på dem för att förstora. Tills nästa gång – ha D! Inger Anita