Ibland blir man påmind om att livet faktiskt är förgängligt. Vi har inte alltid ”i morgon” på oss att göra det vi tänkt…Den sista tiden har det visat sig alldeles för tydligt, två personer i bekantskapskretsen har valt att avsluta sin vandring medan min bror kämpar för att fortsätta sin. Att leva efter Dalai Lamas devis ”vi kan inte påverka gårdagen eller morgondagen, lev idag- här och nu” verkar så enkelt men är så svårt. Vad kommer det sig?
Vägen vi vandrar
Bakom krönet
Huset
Spår vi lämnar
I nuet
Skört
bildsamlare Inger Palo 
Så fina bilder och en mycket tänkvärd text.
Kram, Lena
GillaGilla
Fina bilder Inger. Passar bra till dina tankeväckande ord. Jag försöker verkligen leva så och fånga nuet. Ett tag efter min sjukdom var jag helt nitisk och arg över alla måsten. Jag ville varken slösa tid på att jobba, städa eller något annat sånt vardagligt som behöver skötas. Men man inser efter ett tag att det finns ”måsten” man måste stå ut med.
Tyvärr har man inte så mycket pengar att man kan betala andra för att sköta det åt en. Det hade ju varit det ultimata.
Nä jobba behöver man för att få pengar så man har råd att göra det man tycker är kul. Det går mycket tid och energi till jobbet. Men sen ska man när man betalat sina ”måste”räkningar unna sig nåt så man kan ladda ny energi, njuta och ha kul. Känna sig levande.
Sen finns det andra ”måsten” man kanske behöver göra men som man nog sänkt ribbarn rejält på. Dammråttorna springer inte iväg och man dör inte av några i hörnen.
Vad jag däremot känner att jag absolut måste göra för att känna mig levande är att vara ute i naturen. Det är ett MÅSTE och det är prioriterat högt. Så laddar jag.
En arbetskamrat som arbetar alldeles för mycket sa i veckan att när hon blir pensionär ska hon leva. Aj aj aj sa jag då. Så får du inte tänka. Innan du blir pensionär kan du vara död sa jag rätt ut. Alla tittade på mig med stora ögon precis som jag pratat ett annat språk. Sen såg man att de börja de tänka steget längre och rannsaka sig själva lite. Ja de fick nåt att tänka på.
Hoppas din bror segrar och stor med flaggan i topp när vandringen är klar.
Kram Camilla
GillaGilla