Jag såg ett program i veckan om en man som byggde sig en koja och flyttade ut i skogen. En man som fram till sin pension arbetade och bodde som vem som helst av oss, men sedan drog sig tillbaka från allt och alla. I tio år bodde han i en enkel koja, utan kontakt med några människor förutom en enda kvinna. Kvinnan berättade att när hon besökte mannen i hans skog, så såg hon att det fanns ett lugn över honom, en känsla av förnöjsamhet. Han levde med sina vänner djuren som han lade ner stora pengar på att mata, och därigenom också fick tama. Rådjur, fåglar, harar, rävar m.m. Ett sätt att leva i vår moderna tid som väcker många frågor…
När jag är i skogen upplever jag också ett behövligt lugn, en slags sinnesfrid. Allt det ”moderna” rinner av, och genom att bara sätta mig ner i skogen och lyssna, upptäcker jag att det händer mycket där också, men inte som i den ”moderna” världen utan på ett jordnära mer naturligt vis. Jag kan förstå att man idag vill dra sig undan allt och leva i ett med naturen. Jag kan förstå att man vill slippa matas av hemskheter i media dagarna i ända, och så sällan få höra om de positiva saker som faktiskt också händer. Är man bara lite skör kan det bli för mycket för vem som helst.
Vad passar bättre än med några bilder från skogen kring dessa tankar, dock är avsaknaden av djur påtaglig. Det får gå ändå…Önskar er en lugn och fin 2a advent! /Inger