En sak i taget

Jag tillhör inte direkt gruppen ”högpresterande” det har jag nog aldrig gjort. Kanske jag har det från mitt Norrländska påbrå – eller är det bara en myt att Norrlänningar är lite lugnare än övriga i Sverige? En sak om dagen att göra räcker fint för mig nu för tiden, och helst vill jag inte ha några tider att passa. Nästan skämmigt att erkänna, men så är det.

Likväl blir det ibland så att det ska göras både två och tre saker samma dag, och då kan det röra till sig minsann. När jag nu efter ett långt långt uppehåll ska tillbaka till jobbet för att hjälpa till, undrar jag verkligen hur det ska gå. Jag ska både passa tid och minnas saker som KANSKE ligger någonstans i bakhuvudet och KANSKE kommer att komma upp till medvetandet igen. Den som lever får se.

Dagens inlägg handlar återigen om gatans teater eller som det också kallas ”gatufoto”, en genre som jag blir och mer förtjust i att arbeta med. Hat-kärleken jag känt tippar mer och mer över åt kärleken. Inte så att jag tröttnat på naturen, men när jag nu inte längre åker till jobbet i staden dagligdags känns ”gatans teater” mer lockande än tidigare. Kanske det är så att om man är uppvuxen i staden så finns där alltid en bit kvar där?

Ett tema var tänkt till dagens bilder ”händer”. Resultatet blev kanske så där lagom bra men betydelsen kan ju variera och med lite fantasi kanske bilden platsar… 🙂

Klicka på bilderna för att förstora – tror bestämt det är alldeles för många även denna gång. Var rädda om er, virushelvetet är inte borta än!