Möjligheten att få bevista en liten del av Finnmarken är en ynnest. Vi var en grupp fotografer som rörde oss i den delen av Finnmarken som finns i Dalarna / Bergslagen. Platser med många myrar och skogar, platser som räknas som vargrevir, platser där även björnen håller till. När vi körde mil efter mil på oändliga grusvägar kunde det plötsligt dyka upp ett hus mitt i ingenstans. Hur lever man där så långt från civilisationen? Skulle varit intressant att få talat med någon av de personerna…
Vädrets makter var inte helt på vår sida dessa oktoberdagar. Den så efterlängtade dimman lyste nästan helt med sin frånvaro, liksom solen. Regnet var dock mestadels måttligt och inte alltid konstant, så det fungerade trots allt bra. Att få vara ute med likasinnade i naturen (och pappersbruket när det var ösregn) är ingenting annat än en sann njutning, så jag ska verkligen inte klaga!
Förutom myrar och djupa skogar, så var ett besök i Dan Anderssons Skattlösberg och Luossa i ett fint kulturlandskap en upplevelse. Här kändes det som om att backa lite tillbaka tiden. Höhässjor och gamla vagnar samt betade hagmarker var kanske de bidragande orsakerna till det. Att fiber var på väg att dras in var förmodligen efterlängtat. En riktigt fin plats med ibland milsvida vyer, och jag vill varmt rekommendera ett besök om möjlighet finns.
Då hoppas jag galleriet fyller sin uppgift efter den senaste uppgraderingen av WordPress (som känns knölig) Det bör gå att klicka på bilderna för att förstora dom. Over and out. /Inger
Fantastiskt fina och spännande bilder från vacker natur 🙂
GillaGilla
Många varma tack för det Susanne!
GillaGilla