Så kan jag väl försöka sammanfatta gårdagens samkväm med Albert Lee Meldau på Hermans Lada i Dalum. Allt med en stor glimt i ögat men dock med en underton av allvar.
Jämfört med de tidigare konserter jag varit på med Albin, så var han väldigt talför denna gången. Han konverserade och skämtade rejält med publiken. Hans humor är kanske inte helt enkel att förstå sig på om man inte är Göteborgare och/eller f.d. drogmissbrukare, men det hördes en hel del förlupna fniss i salongen så där fanns nog både den ena och andra sorten. Ibland blev i varje fall jag osäker på om han skämtade eller inte, för hans ansiktsdrag avslöjade ingenting.
Det var en hel del snack om döden, droger, Röda Sten, stipendier, TV och ett sökande efter en lägenhet i Masthugget. ”Att det ska vara så jäkla svårt/dyrt att få tag på en lägenhet! Har man inga rika föräldrar så är det kört liksom, det spelar ingen roll om man haft miljoner strömningar av sin låt på Spotify, det blir inte mer pengar på kontot för det (Är det någon som har ett tips på en lägenhet i Masthugget så hojta!) Daniel Ek har däremot tjänat mer pengar än självaste Paul McCartney, och han har inte skrivit en enda låt.” (Daniel Ek är Spotifys grundare har och tjänat ca 4 miljarder US Dollar!!!)
”Vad är störst i livet? Vem är det mest synd om? Jag bryr mig inte om pengar, men vill ha mer!” Upprepningar har sin poäng och till slut blev i varje fall jag smittad av ironin och skrattade högt. Min svärmor sade till mig när jag blev ihop med min Gubbe att han är ett naturbarn.Då visste jag inte att det t.e.x. innebar att de inte har några hämningar när det gäller ordvalet, och är inte rädda för att stöta sig med folk. Detsamma gäller för Albin, han är garanterat ett naturbarn med den definitionen av ett sådant.
Rösten då? Power säger jag bara! Jag tycker det är synd att han inte använder den powern liiite mer, för när han tar i då reser sig håren på hela kroppen. Det var mest stillsamma och lugna låtar, med det för honom kännetecknande mörkret i texterna, i princip hela kvällen. Inget fel i det, för det finns en stor känslighet i stämman också. En och annan cover smög sig in annars var det mest eget material på repertoaren.
Mysiga lokaler, god mat och en hel massa gemensamma bekanta med de för oss okända bordsgrannarna, gjorde aftonen till en fin sådan. Hej då lelle Albin, kanske vi ses igen!
bildsamlare Inger Palo 