Svanarna

I år var det kanske rekordmånga svanar som stannade i det längsta i Bitterna. Jag ska låta det vara osagt för jag har ju inte stenkoll på antalet. Går jag ut på tomten och lyssnar kan jag höra hur de ”pratar” fast de är 1 km fågelvägen bort, men nu är det tyst. Det har varit vinter och kallt i mer än en vecka, vattnen har frusit och jag tror inte de är kvar.

En sen eftermiddag för drygt en vecka sedan, alldeles innan första snön kom, avslutade Karin och jag vår fotodag vid svandammen. Det hade hunnit skymma en hel del när vi kom fram och slutartiderna blev därefter, det vill säga långa. Min för övrigt utmärkta kamera är inte den bästa när det blir skymning eller mörkt, antingen blir bilderna väldigt brusiga eller så blir rörelser i bilden oskarpa. Man kan dock inte få allt…väl?

Jag har sagt det förut men säger det igen; jag är glad att ha så många fina fotoplatser att besöka i min hemtrakt. Det är den typen av lyx som inte kostar något att utforska, inte påverkar miljön nämnvärt samt gör minst en människa glad.

I morgon bär det hastigt och lustigt iväg till Stockholm för den enda(?) typ av fotografi jag inte hittar hemmavid, nämligen stadslandskapet. 🙂

Summan av kardemumman idag är ett gäng bilder som antingen är oskarpa eller brusiga. Så kan det bli!

Önskar en fortsatt trevlig advent!