Så trivialt. Så kommersiellt. Så uttjatat. Kommentarer jag ibland hör från fotografer som av någon anledning inte tycker om solnedgångar. ”Solnedgångar skapas för pöbeln” heter det, inte direkt uttalat men väl indirekt. Vilket strunt! Vad vore livet utan solnedgångar eller för all del soluppgångar? En gul/orange/röd/lila/rosa solnedgång…det är ju en av livets många höjdpunkter.
Att bara få lov att sitta och njuta av en solnedgång på en bänk vid Solnedgångskiosken (!) i Skagen uppskattas av många. Det bevisas av alla de gånger jag varit där oavsett årstid. Det kommer alltid folk och slår ner sig på solnedgångs bänken för att spana västerut och njuta av skådespelet. Det är folk i alla åldrar, såväl stora som små.
I dagar som dessa är det för mig en välbehövlig lisa för själen. Den halva timmen det tar för solen att helt glida ner bakom havet i väst, låter mig glömma eländet som just nu pågår i öst. Jag hoppas innerligt eländet tar ett snabbt slut, stackars alla oskyldiga…både människor och djur. Måtte eländet inte sprida sig vidare till fler, måtte någon/några få stopp på detta krig.
I min enfald tror jag kanske att några bilder kan hjälpa till att samla kraft? Det blir lite blandad kompott; folk och hav i olika former och ljus. Klicka på bilderna för bästa upplevelsen. Make love, not war!












