Möten

Undertecknad har varit på den ena av Sveriges två större öar på östkusten. Ewa och jag åkte över med husvagn till Öland för att campa några dagar. Det var en ny upplevelse för mig att vara på camping med husvagn, men vi fixade så att vagnen stod stadigt på plats, och vi fick upp förtältet också. 🙂

En av kvällarna hamnade (jag skriver hamnade för vi hade inte en enda plan för resan) vi på en plats dit vi fått tips från en annan campare, att det fanns ett par kolonier med sälar. Vi åkte iväg och hittade platsen utan att åka några ”omvägar” och smög oss fram längs vattenbrynet så försiktigt vi bara kunde. ”Ser du dem?” frågade Ewa. ”Jadå, vi får gå väldigt försiktigt fram så vi inte stör dem”. Vi stannade till på ett som vi tyckte lagom avstånd, och sälarna verkade helt oberörda av vår närvaro. De såg oss, de visste vi var där men brydde sig bara inte.

Vi slog oss ner i sanden på stranden, riggade utrustningen och började fota. Det var knappt att någon säl som rörde sig någonting alls, förutom vid en sten där det var lite knuffar och bök emellan kutarna. Just på den stenen av alla stenar som fanns, ville tydligen flera ligga. Mödrarna (?) rörde inte en fena, de bara låg där på sina egna stenar. Ingen action kväll med andra ord, men vilken fin upplevelse att få se så många fria sälar på en och samma plats. Det har jag bara sett i fångenskap i dammen i Slottskogen tidigare.

Kutarna höll ett öga på oss hela tiden, och efter ett tag blev de mer och mer nyfikna och närmade sig oss. Vi märkte att om vi pratade lite med varandra blev de än mer nyfikna, så vi både pratade, visslade och sjöng och då kom de riktigt nära. Kanske det 5-6 meter mellan oss och dem när de var som närmast. Nu gick kamerorna för fullt, och när vi sedermera kände oss nöjda och drog oss tillbaka sade vi bara ”WOW” …vilken upplevelse att få komma dem så nära…! Klickar ni på bilderna så ser ni själva vilka charmtroll de är.