Baby Blue

Så har det hänt. Redan! De Små Blå har tittat upp en hel månad tidigare än de sista åren. Avsaknaden av vinter har lämnat sina tydliga spår.

Det var en lite underlig känsla att leta fram Macrot redan i början av mars för att föreviga årets Blå, men vidunderligt skönt att sitta i backen ett par timmar och bara söka ljus och utsnitt. Min hjärna behövde en långsam fotosession, och det fick den. Jag kan konstatera att min hvudmaskin vant sig vid pensionärslivet och tål inte längre minsta stress. Lugn och ro uppskattas omåttligt mycket dessa dagar, då mår både knopp och kropp som bäst. Det gäller att inte fastna i Pensionärs uttrycket ”jag-har-aldrig-haft-så-mycket-att-göra” även om det är lätt gjort. Frihet att göra vad jag vill med min tid är högsta prio, vilket ibland kanske kan uppfattas som ”ego”. Det finns många personer  som blir stressade av att INTE ha fullt upp, så olika vi kan vara! De Små Blå är också olika då i sina uttryck vilket jag hoppas framgår av mina bilder nedan.

Nu laddar jag för fullt inför morgondagens övningar på Vårgårda Fotoklubb med Styrelsemöte, Årsmöte och … BILDVISNING! Välkommen du också, är du inte stödmedlem/medlem går det bra att göra ett besök i varje fall. Läs mer om det här: https://vgfk.se

Väl mött! Inger

 

9 kommentarer

  1. Ljuvliga blåsippsfoton! Jag väljer ut två favoriter: femman och sexan. Jag har ännu inte kunnat gå på blåsippsspaning, mitt ena knä trilskas så promenaderna blir korta.

    Gilla

      1. Nej, jag hoppas och tror att det blir bättre och bättre, det onda kom när jag hade klättrat nerför en slänt på nyårsafton för att fota speglingar. Ev. får man gå in och titta vad som felar, men jag slipper helst. Men gräsligt irriterande när man bara längtar efter att gå ut i skogen.

        Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.