Gå över ån efter vatten?

Ibland känns det som man kanske går över ån efter vatten. Vi var två tanter som bestämde oss för att åka till svansjön Tysslingen för länge sedan, och när datumet för avfärd närmade sig fick vi sällskap av en tredje tant. Alltid lika trevligt, kul och lärorikt att vara några personer på samma plats med samma sjukdom – fotografering. Man lär sig av varandra och har kul tillsammans. Sångsvanarna i Tyssligen har funnits på min to-do-lista i några år, och nu blev det äntligen av. Så här i efterhand kanske jag kan tycka att det var att gå över ån efter vatten när jag har så nära till Hornborgasjön. Nu är det inte hiskeligt långt till Tysslingen heller, men Hornborgasjön har mer att bjuda på anser jag 🙂

Första dagen vi var där var det väldigt lite aktivitet på platsen, det svanarna gjorde – och för all del alla andra fåglar också – var att beta gräs och äta av maten som en traktor så generöst spridde ut. Det var roligt att se en stor mängd svanar vända sig i samma riktning och i sakta mak dra sig ner till vattnet för att undvika maten som traktorn spreds ut. Ljuset var ingen sensation men helt ok, så det blev ett par bilder som får duga från första kvällen. Antalet svanar har jag inte koll på från denna dagen, men det fanns så det räckte.

Andra dagen stack vi ut tidigt för att kanske få se de stora inflygningarna i gryningen jag hört talas om, men se av det blev det inget. Svanarna låg i vattnet eller på åkrarna på samma vis som de gjorde kvällen innan. Lite snopet. Morgonen bjöd ändå på lite fint ganska mjukt soligt väder, så den ägnades åt att ligga på mage längs vägkanten, där det fanns en liten kulle som svanarna stod nedanför. Det blev en hel del svanhalsar som stack upp över kanten som fastnade på minneskorten för oss alla den morgonen 🙂 Det var höjdpunkten sett ur fotoperspektivet från resan tycker jag. Lite goa skratt när resultaten från minneskorten studerades i datorn på kvällen. Lite mindre goa skratt när man anade hur många bilder som måste raderas från samma kort…Antal svanar dag två var närmare 2000 stycken om jag minns rätt, men det är ingen garanti. Antalet gäss tror jag inte var noterat men de var många de också.

Tredje dagen var gråmulen och en av oss tanter åkte hem efter en morgon visit och fika vid sjön. Det hade kanske vi två kvarvarande tanter också kunnat göra, för vi tyckte inte vi kunde hitta på så mycket mer med bilderna på platsen. Långa slutartider, panoreringar, dubbel exponeringar och annat hyss var så att säga redan utredda. När det fina ljuset saknas blir fotograferingen inte lika givande, även om gråväder i sig kan vara det absolut finaste fotovädret. Det gäller dock mer landskapsbilder än fågelbilder tycker jag. Antalet svanar var nu 2400 om jag minns rätt och det var nu mer aktivitet på plats; flygningar, tjuvnyp till höger och vänster och andra ”roliga” påhitt som var lite kul att få se.

Jag har sagt det förut men säger igen: fotografering är inte en hobby, det är en sjukdom! Därför blir det nu en ny STOR hög med för världen helt onödiga bilder på sångsvanar med mera, som dock var roliga att baka.

För bättre upplevelse, tryck på bilderna för att förstora dem och bläddra… Inom kort tid blir det åtminstone en obligatorisk resa till Hornborgasjön – kanske vi ses där?

/Inger