Nästan mellan Hägg och Syrén

Planen var att åka och fota bokskogarna i Halland, men så ringde Karin och sade att ”vi kan ju också åka till Vallebygden och fota för där blommar det nog nu”. Är det någon som inte vet att Vallebygden är en rena rama Astrid Lindgren bygd, där det under cirka en veckas tid blommar mängder med rosa körsbärsträd, ja det är faktiskt flest körsbärsträd på en yta som denna i hela Sverige. Har ni inte upplevt den blomningen så se till att göra det nu. Det är så alldeles fantastiskt vackert!

Men nääää…när jag tänker efter gör inte det! Det är redan alldeles för trångt på bygden när alla ”turister” kommer för att njuta av de tusentals blommande träden. Det är smala, trånga och kurviga vägar med väldigt få möjligheter att parkera bilen, och de p-platser som finns brukar faktiskt vara fulla. Det räcker att jag och några till åker dit 🙂

Som sagt, vi åkte till Vallebygden, jag startade resan kvart i fem på morgonen och redan det var ju fel, jag skulle åkt en timma tidigare för att hinna möta soluppgången. För sen avgång alltså.

Nästa fel var att våren inte kommit lika långt som hos oss (och det visste jag egentligen sedan tidigare år) så några väldigt få körsbärsträd stod i tidig blomning. För tidig avgång alltså.

Utflykten blev trots detta mycket njutbar. Vi var nästan ensamma på plats i den hyfsat tidiga morgonen, och kunde njuta av fågelsång och den skirt gröna naturen. En fika ute är aldrig fel och det blev ett par sådana, SAMT en go fika på ett härligt hak när vi vände hemåt fram på dagen.

En morgon väl värd att bevara här på bloggen – alltid lika roligt att titta tillbaka och minnas!

Några bildrutor kom med hem, klicka på dem för bättre upplevelse. Tack för titten och slut i rutan för denna gång. / Inger