HAVeri – men inget hav – bildsamlare Inger Palo

Efter ett antal sociala besök såsom dop i Oslo, studentavslutning och skolavslutning i Götet, var ett stycke semester planerad att gå till Danmarks västkust. Färden skulle gå med Mopederna och Gubben beräknade att det skulle avverkas cirka 800 kilometer, medan min gissning låg på cirka 1000. Jag tror vi hann med max 45. Resan startade hemifrån med bil och släp med Mopederna på, och gick till Tofta där vi övernattade hos fina Kusin Vitamin. Första Mopedturen gick sedan från Tofta till Varberg, där färjan Stena Nautica låg som skulle forsla oss över till danska Grenå. Det blåste som tusan och regntunga moln omfamnade oss, men det blev inte så mycket nederbörd. Efter 4.5 enormt långa timmar landade vi i Grenå på tidiga eftermiddagen, och startade första etappen i Danmark mot Randers. Vi skulle följa Margeritaleden som utlovade sevärdheter längs efter de utstakade småvägarna. Det är aldrig något bråttom på en Moppe semester och resan på småvägar är också själva målet. Efter några fotostopp och ett intag av färdkost rasslade det till ganska ordentligt i min Zündapp KS50, 1975 års modell. Oljan sprutade och haveriet var ett faktum, förmodligen hade växellådan kraschat för helt plötsligt fanns det inga växlar kvar…KUL! Bara komna cirka 45 kilometer stod vi mitt på den danska landsbygden, med bara en fungerande moped. Vad göra? Jo, man ringer en vän som bor i Randers och säger att det har skett ett haveri, vännen blir GLAD och tycker ”va kul då kommer jag och hämtar er så kan ni hälsa på hos mig och frugan. Vi bjuder på middag, och ni kan sova här också”. Så fick det givetvis bli, och vi tackar allra varmast för hjälp och gästfrihet! Dagen efter blev till att vända hemåt igen, semestern i Danmark blev ganska exakt 1 dag lång, men rätt så trevlig ändå. På återvägen mötte vi ett oväder som hette duga och vi är båda tacksamma att vi inte hamnade i det med Mopederna. Planerna på att fotografera HAVet på den danska västkusten gick om intet, det blev ett HAVeri i stället, något i varje fall inte jag kan råda över. Bättre lycka nästa gång, och när det blir återstår att se. Det blev inte mycket till bilder; någon KORT från båtfärden, ett par längs vägen vi lyckades åka, och ytterligare några i väntan på vår väns ankomst efter HAVeriet. Tills nästa gång – Ha D! Inger Anita