Same same but different

Nu är vi mitt upp i de där tiderna igen. De där tiderna när tranorna kommer. De där tidiga tiderna när det gäller att komma upp ur den varma sängen långt innan det ljusnar, ta sig ut i den oftast bistra kylan och köra till Hornborgasjön för att bevittna ett av naturens vidunderliga skådespel. Trandansen!

I år har det varit tre besök och fler följer. Jag kan bara inte låta bli! Det tar cirka 45 minuter att köra dit, och det ser nästan alltid olika ut på platsen från gång till gång, på grund av olika ljus, olika tider på dygnet och olika antal fåglar med mera. Det har varit två kvällsturer och en tidig morgontur, varav två med sällskap av fina fotovänner. Ingen av gångerna har bjudit på något gudomligt ljus så som det bara kan vara just i Hornborgasjön, trots att väder apparna utlovat de bästa förutsättningarna. Det är bara att ge sig dit igen och hoppas på bättre tur med vädergudarna då.

Upplevelsen på plats är i vilket ljus som helst väldigt mäktigt. Ljudet av tusentals tranor som seglar in från sina natthärbärgen för att ta för sig av den utlagda maten är fantastisk, och synen av fåglar som i princip täcker himlavalvet likaså. Antalet tranor har i hitintills varit cirka 1/3 av antalet vid samma tid förra året, och det märks.Trängseln är inte lika stor och fåglarna inte lika nära, i varje fall inte på morgonen.

Nu blir det ett antal bilder från årets besök per idag. Jag har försökt att testa olika metoder för att få variation på bilderna; några tänker jag kan vara lite humoristiska, andra lite mer ”konstnärliga” och/eller svartvita medan andra är mer ”vanliga”. Hoppas någon kan smaka! 🙂

Det är absolut nödvändigt att klicka på bilderna för att förstora för att få en uppfattning om vad Hornborgasjön kan bjuda på. / Inger